asdbnoljdsnbösandskösddsmldsö,ö  / damp

det är kaos, tyyp. känns som jag inte har tid för mitt liv längre?

det känns så jävla värdelöst att leva så LÅNGT bort från min andra halva.

jag och tova har vänjt oss, :(

men isabel.. det är dej jag menar i det här.

jag bara önskar att allt blev som i sommras?

fan :'(  allt som vi lovade? viisst, vi är hur tajta som helst, och du är mitt allt men det vi har vart är inte som vi är nu. allt det där? asså, tex den där jävla cykeln som vi 'lånade'? xd fyfan :')

och skolan. prov-läxa-glosor-'strul' med kompisar-taskiga kommentarer? vad ska man göra? hur klarar ni andra som är i mitt läge sig ?

fast i och för sig finns det ingen som känner precis som jag och isabel,

vi är ngt helt spec.

som systrar. och det är ingen som känner mig så bra!

det var som om jag hade vingar som jag aldrig hade prövat, men du fick mej och flyga. du var den pusselbiten som fattades i mitt jävla liv.

sen allerigin, sen fuckar sig. helvete. kmr säkert dö av den ngn dag -.-

och sen.. dom i vara-levene-järpås-arentorp-vedum osv.. det är riktigt jobbig.

men det med issa är svårast, jag var lix inte berädd på att hon skulle flytta, det gick på ngra dagar!

det känns bara så tomt.

och sen är det lite andra saker , men det är för privat för och skriva här. klarar knappt och berätta det för mina 'vänner',.

det är inte många som vet,.

det är också svårt o vara bort från min ebba, svårare än vad ni tror .. <3